Till minne av Jasmin Ewanoski
Med sin karaktäristiska massagestol på gator och torg visade Jasmin Ewanoski den breda massan hur viktigt det är att lugna kroppen genom en stunds massage. Hon dök upp på allt från festivaler till utanför nöjesetablissemang, för att ge en stunds massage.
Att just hon skulle vara den som bidrog till genomslaget förvånar ingen som mött Jasmin. När jag själv gick massageutbildningen i början av nittiotalet kom hon dit och berättade om energimassage. Jag slogs av hennes karisma och energi och det hon berättade om energimassagen som en enkel, effektiv och lättillgänglig behandlingsmetod.
Energimassage kom ursprungligen från Japan, och utförs där sittande på en pall. Jasmin såg värdet av en bekväm stol som möjliggjorde en avslappnad position. Och som den modiga, driftiga kvinna hon var, utvecklade hon en stol tillsammans med ett företag i Hofors, där personen sitter bekvämt, lätt framåtlutad med stöd för ansiktet.
Samarbete med Axelsons
Med samma mod tog hon kontakt med Hans Axelson och föreslog samarbete. Han fick prova en behandling som han blev väldigt pigg av. Han såg potentialen och tog in det som kurs på Axelsons.
När hon senare ville löneförhandla med Hans Axelson, bad hon om ett möte och sa att hon ville ha zonterapi under tiden. Där, med Hans händer på fötterna, förhandlade hon till sig mer betalt för sitt arbete!
Jasmin var orädd och tvekade aldrig att ta med sig stolen ut i världen för att ge energimassage. Hon menade att man måste synas för att människor ska förstå hur bra det är och hon uppmanade oss andra att ge oss ut på stan och jobba.
”Ni kan inte gömma er inne i en lokal, det blir för tungt!” sa hon.
Hon startade även Energimassageklubben, där vi träffades varannan vecka, för att förfina massagen, nätverka och stimulera samarbeten. Vi samordnade resor till olika festivaler runt om i landet och gav varandra välbehövliga behandlingar.
Jasmin älskade att träffa människor, hon var uppriktigt nyfiken och kunde gärna sitta och prata med en person hon nyss gett behandling. Hon såg alla, hon hade humor, hon sa vad hon tyckte och tålde att man sa saker till henne. Aldrig sura miner. Bara en naken ärlighet.
När hon nu gick bort på morgonen den 10 oktober är det detta mod och denna raka personlighet jag kommer att sakna mest, vid sidan av våra många och långa telefonsamtal om livet och döden. Hon lämnar efter sig dotter och två barnbarn.
Birgitta Pihl