Långvarig smärta – fixa eller leva med

Smärta är något vi instinktivt vill bli av med. I akuta lägen är det förstås bra, men vad händer när långvarig smärta inte ger med sig utan begränsar livet och riskerar att gå ut över den långsiktiga hälsan? Rikard Wicksell, docent och psykolog på Sektionen för Beteendemedicinsk Smärtbehandling på Karolinska institutet arbetar med en metod som går ut på att acceptera sin smärta och leva ett rikt liv ändå.

I Sverige lever en av fem personer med långvarig smärta och det är lätt att förstå att sökandet efter en behandling som kan bryta smärtan är högt prioriterad för den som är drabbad. Men allt för många fastnar i sitt sökande efter bot och bättring, samtidigt som livet krymper och allt fler aktiviteter som upplevs som viktiga och meningsfulla väljs bort.

Strävan efter att undvika smärta är rationell och fyller sin funktion vid kortvarig och akut smärta, men när det drar ut på tiden, veckor blir till månader, månader blir till år – ja, då kan det vara aktuellt att flytta fokus från att bli fri från smärtan till att acceptera den. Och ändå skapa ett meningsfullt och rikt liv.

Behandlingsmetoden ACT, Acceptance och committment therapy, är en vidareutveckling av KBT och används bland annat som behandling för den som släpar runt på sin värk, trots stora ansträngningar att bli fri från på den.

– Smärtpatienter kan lätt fastna i ett läge där de skjuter upp meningsfulla aktiviteter i väntan på att bli av med smärtan. Men det är inte säkert att det går. Strategin att exempelvis välja vila framför motion och sociala sammanhang för att undvika smärta kan vara oproblematiskt på kort sikt, men på längre sikt kan den gå ut över en människas livskvalitet och hälsa, säger Rikard Wicksell.

Smärta behöver inte betyda fara

Försiktighetsprincipen, som kan vara en viktig signal vid akut smärta, kan alltså utmanas för att ta tillbaka kontrollen över sitt liv efter lång tid med smärta. Ett viktigt steg på den vägen är att förstå att smärta inte nödvändigtvis betyder fara:

– Smärta är en sak och det medicinska tillståndet som ger smärta en annan. Om smärtan kvarstår trots att man kommit tillrätta med det medicinska tillståndet, eller det inte finns någon medicinsk förklaring till smärtan, så handlar det om ett annat fenomen, som vården inte alltid kan lösa. Då måste man överväga att ta aktivt ansvar för sitt eget liv.

I det läget handlar det snarare om att skapa förutsättningar för att klara den långsiktiga fajten och ta sig upp ut den nedåtgående spiral man befunnit sig i, men våga inse att det handlar om just det: Hjälp på vägen, för varken massage, vila eller läkemedel tar bort problemen på lång sikt. Men för att orka träna exempelvis, så kan både massage och läkemedel vara en hjälp.

– Många upplever två problem: De har ont OCH de lever inte det liv de vill leva. Det första problemet har inte gått att lösa, trots många försök, men det andra problemet, det går att arbeta med. Om man som massör förstår det, så kan man göra så mycket mer för en människa än att bara behandla musklerna. Det kräver en del färdighetsträning och ödmjukhet att leda en person genom det resonemanget.

Att var människa innebär påfrestningar

I ett samhälle där det finns en kur mot så gott som varje problem; en superjuice, en träningsform, en andningsteknik, en diet eller behandling, kan det vara en svår insikt att i vissa fall blir strävan och sökandet efter lösning något som står i vägen för det liv en person vill leva.

– Vi har nog blivit lite fartblinda i vissa avseenden, efter många år när vi utvecklat och hittat lösningar som ger bot och lindring. Ibland glömmer vi att det att vara människa innebär påfrestningar och lidanden. Och var och en gör som den vill, en del hittar något som funkar för dem. Men den som har fastnat i en ond spiral och provat allt, utan att få resultat, kan ha mer nytta av att göra en lista över allt man provat och fråga sig: Ska jag göra listan ännu längre – eller ska jag gå åt ett annat håll?

Det är frestande att tänka att det nog går att jobba på två spår parallellt, lära sig acceptera smärtan, men samtidigt vara på jakt efter ett nytt sätt att lindra. En vansklig väg, menar Rikard Wicksell:

– Du kan inte styra över dina känslor och tankar, dem får du acceptera, men du kan ta kontroll över ditt agerande och då är det radikal acceptans som gäller. Om du tänker dig att du står på en linje, och de två olika alternativen befinner sig i varsin ände av linjen, så måste du bestämma dig åt viket håll du ska gå, annars fastnar man lätt på mitten. Håll koll på fötterna!

Ta kontroll över ditt beteende

Frågan är om ACT kan appliceras på mindre allvarliga smärttillstånd, så som ivriga motionärer med smärtor i exempelvis knän, fötter och ryggar. Det är inte alltid lätt att acceptera att det mest konstruktiva för hälsan och välbefinnandet är att ställa in maratonträningen tills vidare.

– En idrottare har ju alltid valet att hantera sin smärta och köra på ändå eller att hantera sin frustration över att inte kunna träna fullt ut, utan istället för ägna sig åt rehabträning. Det är inte alltid vi gör val som är bra för oss på lång sikt. Men det kan vara bra att bli medveten om hur man resonerar.

– Vi måste hålla koll på vad som bra och inte bra för oss, men samtidigt veta att smärta kan förekomma utan att det är farligt. I vissa fall kan det dock vara dumdristigt, som att bara köra på som vanligt trots en knäskada, istället för att stärka musklerna för att skona en led. Det finns alltid ytterligheter åt båda hållen och det finns diken på båda sidorna av vägen.

ACT (Acceptance and commitment therapy) i korta drag:

ACT fokuserar på beteendet, inte på själva smärtan, och handlar om ett förändringsarbete som kan hjälpa patienter med långvarig smärta att leva ett rikt och meningsfullt liv.

Ett stort antal studier på ACT som behandling vid smärta har genomförts med gott utfall och flera pågår just nu.

Psykologen och forskaren Rickard Wicksell utvecklat ett behandlingsprogram som i viss utsträckning används på vårdcentraler. Det finns även tillgängligt som behandling online.

Lästips!

Läs mer om boken Att leva med smärta och pågående studier på:
attlevamedsmärta.se

Upphovsmannen till ACT, Steven Hayes, hittar du på:
stevenchayes.com

Text Ulrika Hoffer Foto Sara MacKey