Jan Nevelius (till vänster) tillsammans med kollegorna Jeremy Halpin och Chris McAlister.

Jan Nevelius, shiatsuterapeut: ”Vi behandlar människan, inte sjukdomar”

Boken ”Touching the invisble” är resultatet av ett 15 år långt arbete som shiatsuterapeuterna och kollegorna Chris McAlister, Jeremy Halpin och Jan Nevelius rott i hamn med hjälp av frågor ställda av shiatsueleven Filippa Freeds.

– Boken är som en slags dialog oss emellan, ett samtal om shiatsu. Inte om vad som är rätt eller fel, utan våra tankar och reflektioner om shiatsu, säger Jan Nevelius och tillägger att boken inte är tänkt att läsas från pärm till pärm, utan att den har många ingångar.

Jan Nevelius kom själv i kontakt med shiatsu via kampkonsten aikido, som han tränat sedan han var 11 år. Det var en av de japanska aikidoinstruktörerna i Stockholm som höll på med akupunktur bland annat och som brukade avsluta träningarna med shiatsu.

– För mig blev det naturligt med shiatsu och jag gav mina föräldrar massage redan i ung ålder. Boken är dels ett dokument över vår resa, som vi vill dela med oss av. Den är också ett sätt att förmedla kunskap om shiatsu och blir på så vis den bok vi själva önskar att vi hade haft när vi studerade.

Jan Nevelius tycker att shiatsu förtjänar en större plats i vårt samhälle, men säger att kunskapen än så länge är väldigt liten:

– Tyvärr har shiatsun inte riktigt slagit igen här i Sverige, även om till exempel Hasseludden bidragit till en ökad kännedom. I vissa länder är det en av de största alternativa behandlingsmetoderna, men så ser det tyvärr inte ut här.

Vad är det som är så unikt med shiatsu?

– Den har något som verkligen behövs idag, det är en av de mest lämpade för att gå ner i varv. Det är en väldigt lugnande, jordande behandling. Många är så uppe och flyger, allt är i huvudet. Då kanske inte massage med hårt tryck är vad de behöver, utan de kanske bara behöver ligga alldeles stilla, få en långsam djup behandling. Shiastu är ett fantastiskt botemedel mot närvarobrist.

Att ge shiatsu ställer krav på terapeuten och mycket tonvikt ligger på att hitta rätt andning och sitt hara, ett japanskt begrepp för centrum, som fungerar som en slags utgångspunkt för allt man gör.

– Vi anser att terapeutens tillstånd bidrar till behandlingen och att det är svårt att ge en bra behandling om man är ur balans. Genom att ge shiatsu på det här sättet botar jag ju mig själv, det är som att göra yoga eller qigong. Jag jobbar utifrån mitt centrum och spänningar släpper. Shiatsun är krävande att ge, men också givande.

Aktiv men långsam behandling

Behandlingen utförs med kläderna på hos den som behandlas. Traditionellt sker den på golvet eller på en låg, bred bänk. Det är en aktiv men långsam behandling, med lugna tryck och sträckningar.

– Vi jobbar mer med det som är tomt och svagt än till exempel klassisk massage. Ofta är vi spända för att vi skyddar något som är svagt. Om du bara jobbar med spänningen, har du inte gått till botten med problemet. Vi går in och försöker aktivera de svaga områdena. Då märker vi att spänningar släpper i spända områden av sig själv.

– Stressrelaterade tillstånd är extremt tacksamma att behandla, med shiatsu men de flesta tillstånd går att behandla, som ryggont, ångest, migrän, förstoppning. Egentligen behandlar vi dock människan, inte sjukdomar.

Text Ulrika Hoffer Foto Privat