Tack till er som gör ett friskare Sverige!

Jag ligger på bänken och får en behandling av min ömma nacke efter ett par långa turer på cykel i skogen. Hör mig själv säga: ”Äsch. Allt är ju en fråga om utgångsläge. Är man van att ha lite ont, så är det liksom inte så farligt när det gör lite mer ont.”

Sen går jag hem och skriver en artikel om betydelsen av att andas djupt. Kommer på mig själv med att hålla andan av ren koncentration (läs mer om andning). Och när jag senare intervjuar Fredrik Zillén om vikten av att inte ta i för mycket i sin träning (läs om hållbar löpning), blir jag väldigt medveten om att mitt nyrehabiliterade knä signalerar högt att det inte alls var redo för den där löprundan igår. Precis som både ortoped och fysioterapeut sagt.

Men min hjärna har vårkänslor och tänker ändå: ”Man kan ju alltid prova lite!”

Små saker jag själv kan göra

Så är det att vara människa. I alla fall för mig. Livet går inte ut på att göra allt rätt. Men eftersom jag är en person som skriver om friskvård kan jag känna mig en aning dum ibland. Hur svårt ska det vara att göra det som alla säger: Vara förnuftig, ta hand om sig, lyssna på kroppen, tänka långsiktigt…?

Ofta går det ju bra. För det mesta ordnar små stelheter och ömma kroppsdelar upp sig av sig själv, lite vila och lite rörelse. När det snurrar för mycket så funkar ett kallt bad som en slags ctrl+alt+delete och energigivare. Men det kan också funka med en chokladbit eller ett glas kallt vitt och en pratstund.

Men kanske är det min livräddare att jag tvingas bli påmind om alla de små sakerna jag själv kan göra för att må lite bättre. Andas. Träna. Ta det lugnt. Gå ut i naturen. Sova ordentligt.

Och när det inte räcker, så finns ju ni, som en hjälp på traven när det är något jag inte fixar själv. Det finns inget ni inte lyckas fixa. Stela vader, ömma käkar, spända sätesmuskler, snurrig huvudvärk. Och det är jag så tacksam för! Det är ni som gör ett friskare Sverige!

Tack för att ni finns!

Redaktör Ulrika

Text Ulrika Hoffer Foto Björn Qvarfordt