Sara Hammarkrantz och Katrin Sandberg har skrivit boken "Förundranseffekten".

Förundran gör dig smartare, snällare och mindre stressad

Du hör ett musikstycke och huden knottras. Du blickar ur över ett rasande vattenfall och tiden tycks stå stilla. Du drar efter andan och utbrister ett ”Oh!” Det du upplever är förundran, en känsla som forskning visat kan göra oss mindre stressade, mer kreativa, mindre egoistiska och bättre på att göra etiska val.

En grupp människor står och betraktar 60 meter höga eukalyptusträd under en minut. En annan grupp betraktar en husvägg lika länge. Plötsligt kommer en person gående emot dem, snubblar och tappar ut pennor och papper i en enda röra på marken. Vilka tror du som snabbast kommer till undsättning? Javisst, de som fått njuta av de höga, fascinerande eukalyptusträden. Med förundran som uppvärmning tycks människan bli mer hjälpsam, mindre egoistisk och få bättre förmåga att fatta etiska beslut, än de som glott in i en vägg.

Experimentet är ett exempel på hur förundran kan öka vår prosociala förmåga. Andra fördelar förundran kan bidra med är mindre stress, ökad kreativitet och generositet.

Det som får huden att knottras

Sara Hammarkrantz och Katrin Sandberg delar intresset för förundran, inte bara med varandra, utan även med forskare inom beteendevetenskap världen över.

De gav sig ut på en lång researchresa för att kartlägga kunskapsläget inom modern psykologi och förundran. Resultatet finns sammanställt i boken ”Förundranseffekten”, där de redogör för de positiva effekter upplevelser som får oss att uttrycka ett ”Ååå!”, öppna munnen av ren reflex och kanske känna huden knottras.

– Det fanns väl en slags professionell naivitet av att vi är lekkvinnor som ville veta mer om ämnet. I det så har vi haft förmånen att intervju de ledande forskarna i världen. Det var en otrolig kunskapsöverföring, säger Katrin Sandberg.

Förundran kan vara många saker. Det kan vara att se en sprinter sätta nya rekord och spränga gränsen för vad vi trodde var möjligt. Eller att se en betagande stjärnhimmel, utsikten från en bergstopp. Det kan vara vördnaden inför människor som gör storslagna saker eller en aria som får huden att knottras och ögonen att tåras. Ett, med författaren Bodil Malmstens ord: ”Å, fan – upphöjt till tusen”. Det handlar om stora känslor, som kan vara svåra att sätta fingret på, men som är upplyftande och får oss att må bra.

Forskare har definierat förundran som det ofantligt ofattbart stora, det som är svårt att ta in, svårt att placera i hjärnan. Det är främst det som särskiljer förundran från andra, närliggande positiva känslor.

– Det ger oss en bättre förståelse för bland annat vetenskap och medvetenhet om det vi inte vet. Förundran gör att vi ökar vår benägenhet att söka oss till sammanhang där vi kan fylla våra kunskapsluckor och samtidigt gör det oss mer noggranna, eftersom förundran innebär att du inte automatiskt kan sortera in ny kunskap till befintliga scheman, eller mentala strukturer i hjärnan, säger Katrin Sandberg.

Förundran gör oss mindre dömande

Som exempel tar hon försök där man sett att människor blir mer benägna att väga för och mot argument mot varandra inför ett viktigt beslut, efter att ha upplevt förundran, istället för att bara göra som man alltid gjort. Ett annat exempel är experimentet ”The romantic dinner”, där människor fick se ett filmklipp av en romantisk middagssituation, och sedan ange vad som fanns med i bild. De som fått uppleva en dos förundran innan, tog tillexempel inte för givet att det stod ljuskandelabrar på bordet, något som ofta ingår i den gängse bilden av en romantisk middag på film.

– Förundran tycks ge oss ett slags kritiskt filter som gör att man är bekväm med att hamna i ovisshet en stund. I det glappet kan du ta till dig ny information mer öppet. Annars vill vi snabbt hitta scheman i hjärnan och förutfattat reagera snabbt på ny information. Dessutom har man sett att människor blir mindre dömande i konflikter. Du kan ta in den andres åsikt utan att reagera instinktivt negativt. Förundran lär oss att älska osäkerheten helt enkelt, säger Katrin Sandberg.

Människor som regelbundet upplever förundran har visat sig vara friskare, snällare, smartare, mindre stressade, mer närvarande, smartare, kreativare, generösare och mer miljömedvetna.

– Förundran är en viktig känsla! Både för oss själva och för samhället i stort, säger Katrin Sandberg och fortsätter:

– Mer förundran behövs, för att öka viljan att underordna sig sina egna behov till förmån för något större. På så vis är det bra för allas bästa, om vi upplever förundran.

Naturen stark källa till förundran

Du behöver dock inte resa till Grand Canyon för att uppleva förundrans positiva effekter. Små vardagliga upplevelser kan räcka långt. Kanske är det ingen slump att intresset för naturen ökat så stort i ovissa pandemitider:

– Naturen är en jättestark katalysator för förundran. Vi behöver inte gå ut i naturen och tänka att vi ska uppleva förundran, effekterna kommer av sig självt. I tider av ovisshet är förundran bland det bästa du kan ge dig själv.

Har du inte möjlighet att ge dig ut i vildmarken, kan mer närliggande natur vara nog så gott. Kanske kan till och med naturfilmer eller filmer om rymden räcka. Ja, kanske rent av skärmsläckare med naturbilder räcker. Det är i alla fall något en av de forskare som intervjuas i boken låter sig nöjas med i brist på tid och möjlighet att ge sig ut på längre utflykter.

Är det kanske dags att ge sociala medier lite upprättelse, kan de vara en källa till förundran att sitta och titta på vackra foton från berg och hav?

– Ja, det tycker jag, när det kommer till att följa rena förundranskonton, det finns ju massor, kan de ge en förundranseffekt. Man vet att bilder också ger förundran, liksom filmer, till exempel tv-serier som Planet Earth och filmer från NASA och så vidare.

En personlig upplevelse

Men är det vi förundras av allmängiltigt? Eller skiljer det sig åt mellan människor?

– Vi poängterar att det finns sex vanliga källor till förundran, men det är viktigt att ta med sig att det är djupt personligt. Det är du som vet om du upplever förundran och det är en individuell upplevelse.

Hon påpekar också att förundran kan ske utan att det tar tid från något annat i livet, som många andra må bra-aktiviteter kan göra. Och att det gör att tröskeln inte behöver vara så hög, ens för den som mår väldigt dåligt. Kanske kan en bra naturfilm vara ett steg på vägen:

– För någon kan det vara ett för långt steg att ta sig ut om livet känns riktigt svart. Men man ska inte förringa effekten en tv-serie som exempelvis Planet Earth kan ge. Det är långa stora panoramasvepningar av vacker natur och det brukar trigga igång förundranseffekten i oss. Musik är annars något som ligger nära oss. Att välja musik som expanderar mitt bröst och ger gåshud kan påverka oss väldigt positivt, säger Katrin Sandberg.

 

Förundran

Forskning har kunnat visa att människor som upplever förundran blir:

Friskare – proinflammatoriska cytokiner minskar.
Mindre stressade – kortisolnivåer minskar och dopamin höjs.
Du får mer tid – du landar i nuet, får en känsla av att ha mer tid.
Smartare – du blir mer kritiskt granskande i synen på fakta och ny information.
Kreativa – du blir mer nyfiken och mer lösningsorienterad, ser fler möjligheter och alternativ.
Mindre egoistiska – självupptagenheten minskar och världsbilden vidgas.
Snällare – förundran får oss att vända oss utåt och bli mer hjälpsamma och empatiska.

Källor till förundran:

  • Naturen
  • Människor
  • Skicklighet
  • Kultur
  • Andlighet
  • Gemenskap

Du vet att du upplever förundran om du känner:

Förändrad tidsuppfattning – en känsla av att tiden går långsammare.
Förminskat jag – en känsla av att vi är mindre i förhållande till storheten i en upplevelse. Det gör oss mindre självcentrerade.
Samhörighet – vi vänder oss utåt och känner närhet till andra, som en del av något större.
Fysiska sensationer – gåshud, att ”tappa hakan” eller bli tårögd.

 

Förundranseffekten av Katrin Sandberg och Sara Hammarkrantz är utgiven av Bonnier Fakta och finns både som bok och ljudbok.

 

 

 

 

 

 

Läs mer om Katrin Sandbergs verksamhet.

Text Ulrika Hoffer Foto Maria Östling