Det kittlande obehaget
Det förvånar mig, men jag gillar att utsätta mig för lite obehag. Inte smärta, men lite skav. Kyla, ett hårt fyspass, en deadline, beskt kaffe, en promenad i spöregn, en natt i tält.
Det finns så många möjligheter att undvika situationer som kräver lite uppfriskande obehag i vårt samhälle. Så vi kanske mår bra av att uppsöka kontraster till hämtmat, scrollande och soffmaraton? Det är nog ingen slump att kallbad, fasta och Halloweenfirande vunnit mark.
Här i höst jag har jag upptäckt lite nya sätt att experimentera med obehag som gör mig mer robust. Till exempel lånar jag ut min kropp till en studie om fysisk aktivitet. I den utsätter jag mig för diverse krävande fystester, undersökningar och provtagningar. Det ger mig en stark känsla av att klara av.
Cryokammare i fyra minuter
Ett annat möte med det stärkande obehaget gjorde jag härom veckan när jag blev inbjuden att testa en cryokammare. Lät ganska fånigt tyckte jag, jag – som inte bangar ett dopp oavsett väder, temperatur eller årstid. Men i en cryokammare är det 87 grader kallt och först tankarna till åttiotalsserien V. Ni som minns den, minns säkert att det var en extremt ruskig serie om rymdödlor som intar jorden, förklädda till människor. En scen som fastnat i mitt minne är när en tillfångatagen människa står exponerad i en slags glaskammare – och lite så kändes det att kliva in i det frysskåp med glasdörr som cryokammaren är.
Men det var skönt efteråt, som förväntat. Frosten i ögonbrynen smälte och jag blev alldeles varm av att komma ut i rumstemperatur och dra på mig kläder igen. Vissa studier antyder att kylterapi har gynnsamma effekter på bland annat immunförsvar, psyke, återhämtning med mera. För mig är det egentligen oväsentligt. Själva upplevelsen; att parera den obehagliga kylan gör mig mer robust. Och min stora, mjuka soffa med alla kuddar och filtar har aldrig känts skönare än när jag kom hem från mina fyra minuter i frysskåpet!
Det blev även en oplanerad obehagsupplevelse när jag under en cykeltur i skogen halkade av en hög spång och välte ner i ett kärr – eller snarare träsk! – och fick cykla resten av rundan inte bara blöt från tår till nacke, utan även stinkande som ett träsktroll!
Men jag överlevde det också. Och ja, det var mycket skönt med den varma duschen och de torra kläderna efteråt.
Hur laddar du din robusthet? Vilket obehag gör dig starkare?
Jag önskar dig en behagligt obehaglig november!