Postural träning – ett bredare perspektiv på kroppen

Arbetsliv,Friskvård oktober 2026.

Vad gör vi när behandlingen av det smärtande området inte räcker? Genom att undersöka hur fot, knä, höft och rygg samverkar kan kroppsterapeuten få fler ledtrådar till hur en persons rörelsemönster och belastning fungerar. Postural träning är en metod som fokuserar på kroppen funktion och ger ett vidare perspektiv på behandling och rehab.

Vid smärta är det naturligt att börja där besvären sitter. En person med hälsenebesvär kan exempelvis behöva anpassad belastning och successivt stegrad styrketräning. Tåhävningar kan vara en viktig del av rehabiliteringen.

Men ibland finns det anledning att undersöka mer än själva hälsenan.

– Om en person har ont i hälsenan behöver vi förstås titta på hälsenan. Men vi behöver också fundera på varför belastningen blivit för stor och om andra delar av rörelsemönstret bidrar, säger Rasmus Svärd, fysioterapeut som arbetar med behandling och utbildning inom postural träning.

Han beskriver hur fotens rörlighet kan påverka samspelet med resten av benet.

– Foten ska kunna svikta och anpassa sig till underlaget. Den behöver kunna växla mellan pronation och supination. Om den förmågan är begränsad kan belastningen fördelas annorlunda och andra strukturer behöva arbeta mer.

Han betonar att det inte innebär att alla hälsenebesvär beror på fotens funktion. Vävnadens belastningskapacitet, träningsmängd och återhämtning är också viktiga faktorer. Poängen är att komplettera den lokala undersökningen med en bredare analys när det finns skäl till det.

– Ofta handlar det om en kombination av lokal behandling och att arbeta med helheten.

För dig som kroppsterapeut innebär detta ett utökat perspektiv: att inte bara fråga var det gör ont, utan också undersöka hur kroppen rör sig, var rörelsen tas ut och hur belastningen hanteras.

Kroppens kompensationer – en viktig pusselbit

En grundtanke inom postural träning är att begränsningar i en del av rörelsesystemet kan påverka hur andra delar arbetar.

– Om foten inte fungerar som den ska kan rörelsen förändras i knä eller höft. Har man begränsad rörlighet i höfterna kan man i stället ta ut mer rörelse i ländryggen. Vi behöver titta på hur delarna samverkar, säger Rasmus.

Kroppen är anpassningsbar. Kompensationer är inte automatiskt problematiska, men de kan vara värda att undersöka när de sammanfaller med smärta, begränsad funktion eller svårigheter att tåla en viss belastning.

– Jag upplever att många som söker mig har provat flera behandlingar utan att få en långsiktig förbättring. Då kan det vara värdefullt att undersöka rörelsemönstret ur ett annat perspektiv.

Det innebär inte att varje avvikelse måste korrigeras eller att det finns ett enda optimalt rörelsemönster för alla. Målet är att förbättra de funktioner som är relevanta för personens vardag, aktivitet och behandlingsmål.

Skor, sittande och vardagens rörelsevanor

Rasmus lyfter fram tre faktorer som han ofta uppmärksammar ur ett biomekaniskt perspektiv: skor, sittande och stress.

– Vi lever på ett sätt som inte alltid ger kroppen möjlighet att använda hela sin rörelseförmåga. Sedan förväntar vi oss att kunna springa och träna utan problem.

Skorna är ett område han gärna återkommer till.

– Jag möter många personer med stela fötter och begränsad svikt. Vi går mycket i skor som påverkar hur foten kan röra sig, exempelvis med smala tåboxar, klackar eller mycket dämpning.

Stillasittande är en annan faktor som påverkar våra kroppars funktion.

– Många sitter hela dagarna med höfterna i ett ganska begränsat rörelseomfång. När de sedan ska springa, träna eller göra mer krävande rörelser behöver kroppen klara något helt annat.

Även bröstryggens rörlighet är något Rasmus uppmärksammar i sitt arbete.

– Jag ser ofta begränsad rörlighet i bröstryggen och höfter som inte rör sig så mycket. Då behöver vi undersöka var personen faktiskt tar ut sin rörelse.

Att gå i skor ha ett sittande arbete och uppleva stress i sin vardag behöver inte i sig orsaka smärta. Däremot kan vardagsvanorna påverka vilka rörelser kroppen regelbundet får möjlighet att utföra. För terapeuten blir det därför viktigt att sätta övningarna i relation till klientens vardag.

Från små aktiveringar till funktionella rörelser

En central del av postural workout är att välja övningar utifrån individens aktuella förmåga och därefter stegra träningen.

– Det finns ingen anledning att alltid börja med de enklaste övningarna. Om personen redan har tillräcklig funktion för att utföra mer avancerade rörelser ska vi använda det, säger Rasmus.

Metoden omfattar flera typer av övningar:

Rörlighetsträning för att förbättra tillgången till ett rörelseomfång.
Isometrisk aktivering där personen trycker eller håller emot utan någon större synlig ledrörelse.
Dynamisk träning där kroppen arbetar genom ett rörelseomfång.
Stegrad funktionell träning där övningarna utvecklas mot större rörelser och högre belastning.

– Jag arbetar med en kombination av stretch, isometrisk aktivering och dynamisk träning. Ordningen är viktig, och man behöver anpassa upplägget efter vad personen klarar av. En person kan behöva börja med små, kontrollerade rörelser för att hitta rätt aktivering. En annan kan vara redo att gå direkt till utfallssteg med tung vikt eller mer belastande övningar. Det viktiga är att veta vad man vill uppnå och hur man tar personen vidare.

För terapeuten är det alltså inte antalet övningar som gör skillnaden, utan förmågan att välja rätt övning vid rätt tillfälle och bedöma när det är lämpligt att öka svårighetsgraden.

Direkt återkoppling kan öka motivationen

Rasmus upplever att många klienter märker en förändring redan under det första besöket.

– De flesta upplever någon form av skillnad direkt på plats. Det kan vara att en rörelse känns lättare eller att rörligheten förändras. När personen själv märker en skillnad blir det ofta lättare att motivera till fortsatt träning.

Han frågar också hur mycket klienten är beredd att lägga på egen träning.

– När de får en upplevelse av att övningarna gör skillnad blir många mer motiverade än de först trodde.

Ett komplement till traditionell rehabilitering

Postural träning behöver inte ställas mot traditionell rehabilitering, betonar Rasmus Svärd. Progressiv styrketräning, belastningsanpassning och lokal behandling har viktiga roller vid många besvär.

– Jag ser det inte som att man ska sluta arbeta lokalt. Har någon ont i hälsenan behöver vi fortfarande arbeta med hälsenans belastningskapacitet. Men vi kan också undersöka om det finns andra funktioner som behöver förbättras.

Vad kan kunskap om postural träning tillföra i den kliniska vardagen?

En bredare undersökning. Du får fler perspektiv på hur rörelse och belastning samverkar och kan undersöka fler möjliga förklaringar när den lokala behandlingen inte ger önskat resultat.

Fler verktyg för individanpassning. Kombinationen av rörlighet, isometrisk aktivering och dynamisk träning ger fler möjligheter att anpassa övningarna efter klientens förmåga.

En tydligare progression. Du kan arbeta strukturerat från enkla, kontrollerade rörelser till mer krävande funktionella övningar.

Bättre koppling mellan behandling och vardag. Genom att relatera övningarna till klientens rörelsevanor, arbete och aktivitetsnivå blir det lättare att sätta behandlingen i ett sammanhang.

Ett komplement vid komplexa besvär. När en person har flera samtidiga problem kan ett helhetsperspektiv bidra till att prioritera vilka funktioner som behöver undersökas och tränas.