Planera eller improvisera?

Så gick månaderna, sommaren kom, båda reste hit och dit, jobbade, var upptagna med sitt.

”Vi tar det nästa sommar!”, säger väninnan.
”Absolut!”, säger jag.

Nu är den sommaren här och vi sätter oss med kalendrar och planerar. Det ska ju stämma med jobb, semestrar, födelsedagsfester, konfirmationer, hajker, familjetid, mera jobb, släkt på besök och så vidare.

”Sommaren är lång!” säger väninnan glatt.
”Absolut”, säger jag.

Men efter lite hårkliande och jämförande av kalendrar så konstaterar vi båda två:
Det får bli en kvällsegling i sommar också. Bättre än inget.

Planera in förstärkande aktiviteter

Så här är det nästan varje sommar, tycker jag. Man ser fram emot, planerar, tackar ja, bjuder in.

Och där och då, mitt i besvikelsen över att vi inte får till en helg med segling i sommar heller hör jag mig själv säga: ”Nästa sommar ska jag inte boka in NÅGONTING, då ska jag bara vara spontan och go with the flow…”

Men jag vet att jag ljuger. Jag älskar att ha saker att se fram emot. Räkna dagar och veckor till olika event. Drömma mig bort, veta att jag snart är där. Det är en stor del av glädjen med roliga aktiviteter. Det håller psykologerna med mig om, vägen ut ur utmattning och depressioner går delvis genom att planera in förstärkande aktiviteter. Att ha saker att se fram emot. Ibland är själva förväntan härligare än aktiviteten i sig. Det är ok.

Men visst önskar jag att jag var en sån som vågade lita på att en oplanerad sommar öppen för spontana aktiviteter kändes lika kittlande. Där är jag inte än. Men jag har en vecka i augusti HELT utan planer. ”Jag kan ju alltid jobba om inte annat…” intalar jag mig.

Jag önskar er alla en riktigt fin sommar, oavsett om den blir spontan eller är detaljplanerad hoppas jag att du får utrymme för det som betyder mest för dig!