Lundaforskaren Per Johnsson har intresserat sig för och behandlat ätstörningar sedan 1980-talet.

Att våga möta personer med ätstörningar

Att möta den som lider av en ätstörning kan skapa osäkerhet. Ofta betonas att det är viktigt att söka professionell hjälp om någon i ens närhet drabbas, men vägen dit kan vara lång. Alla kan bidra på vägen till att bli frisk, inte minst du som jobbar som kroppsterapeut. En av nycklarna är uppmärksamhet på kopplingen mellan kropp och känslor.

Det menar Lundaforskaren Per Johnsson, som arbetat med att försöka förstå och behandla ätstörningar ända sedan han var nyexaminerad psykolog på 1980-talet.

För Per Johnsson handlar ätstörningar i mångt och mycket om en brist i självomhändertagande och en brist i kopplingen mellan kropp och själ. Han menar att genom träning av mentaliseringsförmågan och att lära sig sätta ord på vad som händer i den egna kroppen kan personer med ätstörningar bli hjälpta med sin upplevda ”tjockkänsla”. Just nu är han aktuell i ett spännande läsprojekt tillsammans med anorexiapatienter.

– Alla affekter och känslor är reaktioner på signaler från amygdala och limbiska systemet. Om du till exempel upplever ett hot eller stress av något slag så börjar hjärtat slå snabbare, kroppen försätts i en kamp-flykt-ställning och du får signal om rädsla från hjärnan. Om du inte lärt dig att känna igen känslan eller vet vad och hur du ska göra för att få ut känslan kör den runt i kroppen utan att du förstår varför.

Ätstörningar handlar om kontroll över känslor

Det är så Per Johnsson förklarar hur tjockkänsla uppstår och att anorexi och bulimi till 90 procent handlar om att ta kontroll över känslor och affekter när inget annat fungerar. Orsaken bakom kan vara olika tillstånd som rädd, ledsen eller kär.

– Tjockkänsla och tanken om att ”jag är tjock alltså bantar jag” är motorn i princip all anorexi. Det vi i slutändan behöver hjälpa anorektiker med är att förstå sin tjockkänsla och få dem att våga äta trots rädsla för vad maten ska göra med dem.

– Ju bättre du kan känna igen din kropps signaler och sätta ord på det magen och hjärtat berättar desto lättare är det att förstå dig själv och vad du behöver. I läsprojektet läser vi texter om vardagsnära och allmänmänskliga konflikter tillsammans med någon annan och delar vad vi läst och uppfattat, lyssnar och tittar varandra i ögonen medan vi diskuterar, berättar Per Johnsson.

Mentalisering – att förstå sig själv och andra

Det är en slags träning som hjälper patienterna att förstå hur andra tänker, men också att få dem att känna sig sedda och lyssnade på. Det finns nog inget svenskt ord som beskriver det lika bra som ’joint attention’, delad uppmärksamhet, som lägger grunden till förmågan att kunna mentalisera, förstå sig själv och andra.

– Det är när man känner tillit och någon annan visar sig vara intresserad av mig och mina åsikter som jag kan börja känna efter och våga svara på en så enkel fråga som ”Hur har du det?” eller säga ”Jag ser i ditt ansikte att det är någonting” utan att tvinga sig på.

Genom att jobba med kroppsuppfattning och att vända uppmärksamheten till kopplingen mellan kropp och känslor kan vi hjälpa den som lider av en ätstörning. Och de bästa resultaten upplever Per Johnsson att man får när flera yrkeskårer och anhöriga hjälps åt med bemötande från olika håll.

– En multifaktorell behandling med bland annat psykolog och fysioterapeut är det som fungerar bäst för att man ska lära känna, förstå och översätta sin kropp. Men även föräldrar spelar roll. Jag brukar till exempel rekommendera något jag kallar för ”Netflix-terapi”, att man väljer ett program att se tillsammans och diskuterar fem minuter om vad det handlade om efteråt. Prata, lyssna nyfiket, titta i ögonen och bekräfta med gemensamma diskussioner, om och om igen.

Alla kan bidra

Per Johnsson är väldigt tydlig med sitt svar på frågan om vad man kan ska göra och vart man ska vända sig om man är anhörig, lärare eller genom sitt arbete möter personer som man misstänker lider av ätstörningar.

– Vi måste inte springa till en specialist det första vi gör utan fokusera på att bygga tillit och vara den som håller kvar samtalet. Prata och ställ frågor med omtanke. Och våga ta plats som förälder och skola, ät tillsammans, sätt gränser och stör barnen genom att visa att du finns och bryr dig. Jag vet att det är emot vad en del andra säger om att låta unga som drar sig tillbaka vara. De behöver vuxna och behöver se dina reaktioner och känslor och spegla sig i dem, veta och förstå skillnaden på när du är arg, rädd eller ledsen. Det är så de också lär sig att uttrycka sig själva.

Affekter och känslor

Allt med syftet få koll hur kropp och själ pratar till oss genom våra affekter och känslor och i slutändan hjälpa oss att förstå att vi har val att göra. Per Johnasson väljer att förklara med ett festexempel:
– Om jag kommer till en fest och hjärnan registrerar att det finns en person i rummet som jag inte vill ha att göra med så kan jag plötsligt få ont i magen. Jag kanske inte ens uppfattar eller blir medveten om att personen är där för att det går så snabbt utan tror att jag drabbats av akut maginfluensa och måste gå hem. Om jag däremot ser personen och känner obehag kan jag välja att gå fram till personen, att gå rundor runt personen under kvällen eller att gå hem. Och om jag känner av magen utan att ha sett personen kan jag stanna upp och fråga mig själv om det är något annat än maginfluensa som kroppen signalerar.

Jobba med rädslan

Det kallas att ha introceptiv uppmärksamhet att kunna använda magen som informationskälla, att vara en som lyssnar och förstår sin kropp och sina känslor, som känner igen signaler och kan sätta ord på upplevelsen. Är jag hungrig eller ledsen? Vill jag ha godis för att mätta eller trösta? Kräks jag upp min mat för att jag mår illa eller för att jag behöver få ut en känsla? Vad handlar det som hamnar i toaletten om? Är det ledsnad eller något annat? Har vågen eller storleken på jeansen blivit ett sätt att mäta om jag mår sämre eller bättre än igår för att jag inte själv vet eller känner?

En viktig pusselbit för att bemästra anorexi handlar om att lära sig att förstå sin tjockkänsla, acceptera och våga äta i alla fall. Att låta varje tugga bli ett jobb med rädslan och i slutändan att vinna över den. Det arbetet kan vi alla hjälpa till med genom att vara någon att spegla sin självkänsla i, någon som lyssnar nyfiket, diskuterar och bekräftar.

Tips för samtal:

Vad händer i din kropp nu?
Hur känns det här i kroppen för dig?
Hur har du det?
Vad behöver du när du blir ledsen?
Hur kan jag som förälder/kollega/kroppsterapeut hjälpa dig?

Förklara att kroppen tar hand om känslor som inte får komma fram och berätta vad du observerar, kanske axlarna är uppdragna eller andningen högt upp i bröstet.

Fakta:

Namn: Per Johnsson
Gör: Leg psykolog, universitetslektor vid institutionen för psykologi vid Lunds Universitet och docent i klinisk psykologi
Antal år i yrket: 43

Text Lisa Carpevi Foto Johan Persson