Beröring som behandlingsresurs – ny forskning visar vägen
Beröring – ett uråldrigt språk
Beröring är ett av våra mest grundläggande sätt att kommunicera. Redan från livets allra första ögonblick spelar den en avgörande roll. Ett spädbarn som inte får fysisk närhet riskerar att inte utvecklas normalt. Hud mot hudkontakt stärker anknytningen mellan barn och föräldrar, reglerar stressnivåer och bidrar till att bygga upp en känsla av trygghet i världen.
Att beröring är livsviktig är alltså inget poetiskt påstående, utan en biologisk sanning. Den fungerar som en osynlig tråd som binder oss samman – i kärlek, vänskap och omsorg.
Hjärnforskaren Helena Backlund Wasling har länge intresserat sig för hur beröring påverkar oss. Hon beskriver beröring som ett sinne lika viktigt som synen och hörseln, men ett sinne som vi ofta glömmer bort.
– Forskningen på det här området har vuxit lavinartat och det hålls internationella vetenskapliga kongresser. De studier som kommit se senaste 15 åren är inga små studier på ett par individer som kan avfärdas, utan stora, väl genomförda studier. Så kroppsterapeuter kan gärna få brösta upp sig lite, det finns mycket som talar för att behandling som innefattar en viss typ av beröring är högkvalitativ, i vissa fall med lika god effekt som läkemedel.
CT-fibrerna: nervsystemets länk mellan beröring och välbefinnande
Under de senaste 15 åren har forskningen om beröring tagit stora kliv framåt. Bland annat har Helena Backlund Wasling och hennes forskargrupp på Göteborgs Universitet varit med och identifierat en särskild typ av nervtrådar, så kallade CT-fibrer (C-tactile afferents). Dessa reagerar främst på långsam, mjuk beröring i hudens temperatur och aktiverar hjärnans känslocentra snarare än dess områden för rationell bearbetning.
Den information som förmedlas genom CT-fibrerna skiljer sig från den information hjärnan får från den vad man kan kalla den beskrivande beröringen, alltså den beröring som förmedlar information som om något är kallt, blött, mjukt, vilken form något har och så vidare.
2021 gjordes upptäckten att vårt nervsystem även har små, primitiva och oisolerade nervtrådar, som ger mer emotionella svar.
– Hur vi uppfattar beröring förmedlas alltså inte genom samma system som gör det möjligt att känna struktur. CT-fibrerna i sin tur struntar helt i struktur, de ger däremot en skiftning i hur du mår vid beröring.
Beröring via CT-fibrerna upplevs ofta som lugnande och socialt stärkande. Forskningen pekar på att detta system är moget redan vid födseln och att det är direkt kopplat till socialt och känslomässigt välbefinnande. En intressant aspekt är att den positiva effekten av beröring är mindre när vi exempelvis masserar oss själva eller smörjer in oss och så vidare.
– Hjärnan dämpar ner signalerna när du aktiverar din egen motorik. Hjärnan vet vad som sker och är mer beredd när någon annan dig, säger Helena Backlund Wasling.
Beröring som behandling
I vården har beröring ibland setts som en ”mjuk” metod utan evidens, men den bilden håller på att förändras. Ny forskning visar att beröring kan bidra till bland annat smärtlindring, minskade stressnivåer och ökad följsamhet till andra behandlingar. Inom områden som fysioterapi, smärtvård och psykiatri finns idag ett växande intresse för beröring i olika former. Ett exempel är taktil stimulering inom demensvård, där resultaten ofta är jämförbara med farmakologisk behandling – men utan biverkningar.
– Vi ser att beröring i vissa fall kan vara lika effektiv som läkemedel, särskilt vid oro och agitation hos äldre. Det gör beröring till en viktig resurs i en tid där vi eftersträvar icke-farmakologiska behandlingsalternativ, säger Backlund Wasling.
Åldrandet och beröringens betydelse
En intressant aspekt är hur vår upplevelse av beröring förändras genom livet. Även om känselsinnet, precis som våra övriga sinnen, blir svagare med åldern visar studier att äldre människor upplever beröring som mer behaglig än yngre. Det kan bero på att den känslomässiga betydelsen av närhet blir starkare när vi blir äldre, eller att vi helt enkelt värderar den mer.
– Det gör beröring till en resurs i vården av äldre – inte minst i en tid då ensamhet blivit en växande folkhälsofråga, säger Backlund Wasling.
En känslig fråga
Samtidigt är beröring inte okomplicerad. Många människor bär på trauman eller har erfarenheter som gör att fysisk närhet kan kännas skrämmande eller obehaglig. Under metoo-rörelsen blev det tydligt att gränserna för beröring behöver respekteras och att samtycke är avgörande.
Helena Backlund Wasling betonar att de flesta människor intuitivt har ett beröringssätt som bygger på just samtycke – vi undviker instinktivt de kroppsdelar som vi vet är känsliga. Men det är viktigt att komma ihåg att beröring aldrig får ske på någon annans bekostnad. Närhet är läkande bara när den är välkommen.